Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1850, sida 2

— Nej, nej! stanna qvar hos din bror. Du har ju lofvat att lexa upp honom; skona honom ej! — Var lugn, — sade den unga flickan skrattande, — jag skall gråla på honom .... liksom om jag vore hans hustru! — Och du, monsieur, — återtog baronen, — var betånkt på att lyda henne! — Liksom om jag vore hennes man! — svarade Marcel med en bugning. Den gamle amiralen tog ett vånligt afsked af Gabrielle, kastade på sin son en blick, som j han ville göra sträng, och gick haltande ut ur salongen. Når bror och syster blifvit ensamma, utbrusto de först i ett gapskratt; derpå ville Marcel omfamna den unga flickan till tacksamhet får det bistånd, hon lemnat honom under ovådret; men hon slet sig lås, återtog sin allvarsamma min och började sin pätänkta moralpredikan. Hon visste, att han dagen förut icke äterkommit, och hon erinrade honom om de löften, som han gifvit både henne och modern; men den unga mannen asbröt otåligt: — Se der! — ropade han, — åfven min lagar mig utan att vilja höra vad, att också du tror mig.