A— — ——— Vi hafva sagt; att håri ligger något löjligt. ty sannerligen år det icke lika löjligt, som Omkligt, når man tillfrågas: hvem år den der utmårkte mannen med 5—6 ordnar, och nödgas svara: Jo, det år en man, som sedan han genom diverse relationer lyckades för ett par tiotal år sedan få lågsta tjenstegraden, sedermera i makligt lugn skött sin dagliga, föga utmärkande egenskaper erfordrande tjenstgöring, samt varit adjutant hos ryske storfursten, spisat middag hos danske kungen, notificerat drottningens lyckliga nedkomst, rest som kurir till Slesvisholstein. varit med kronprinsen i Holland, och för öfrigt — såsom en bekant meritförteckning innehåll — -hela det året hört talas om ryssen-. Når vi sålunda icke kunna medgifva, att blotta antalet tjenstår utgår en förtjenst, så kunna vi ej eller — oberåknadt andra skål — obetingadt gilla instiftandet af de begge nya ordenstecknen, hur mycket man ån tyckes från vissa håll prisa det skenbart vackraderi, att åfven soldaten kan blifva delaktig af utmårkelsen. Soldaten har icke hittills varit utesluten från tapperhetsmedaljen — den enda verkliga utmårkelsen. Men — skall man, bland mycket annat, invånda, hvarföre förneka den slags förtjenst, som ligg er i en lång oklanderlig tjenstetid? Vi förneka den ej; tvertom vi erkånna den; men anse den icke vara af det slaget, som förtjenar en orden. Först och fråmst kanna vi icke medgifva, att en lång — och hvad tiderymd detta ord innebår, kan dessutom bero på olika åsigter — och endast. oklanderlig tjenstgöring innebår något annat ån en pligt, som hvar och en åtager sig, i det ögonblick; han, mot beståmda löneförmåner, ingår i tjenst, en oeftergiflig skyldighet, hvars uraktlåtande år klandervårdt; och vi lefva sannerligen i ett redan betånkligt depraveradt samhållstillständ, når blotta Skyldishetens enklaste fullgörande anses vårdt att belönas med ordnar. Men, såger man, tjenstefullgörandet har icke blott varit oklanderligt, utan utmärkt. Nå vål, då åro vi inne på ett annat kapitel; då skall utmårkelsen vara gifven och påtaglig, beståmdt hvaruti den består, och då år det ett sall, hörande till en annan kategori, ån den, hvarom vi nu tala. — Dernåst innebåra sjelfva statuterne i sig fröet till många orättvisor; ty år det en merit att blott hafva tjenat i 16 år, så måste det vara en änna större att hafva tjenat i 17 år, ånnu mycket större i 20, 30, 40 0. s. v.); men denna större förtjenst blir ju lika belönt som den mindre; år det råttvist? nej, oråttvisan blir ån större, då med dessa ordenstecken följa materiela fördelar, pensioner (hvilket vi i och för sig åro långt ifrån att klandra). Exempelvis antaga vi, att nu en soldat, som tjenat i 16 år, erhåller svårdsmedaljen och rått till den hågre pensionen, men en annan, som tjenat i 15 år, får den naturligtvis icke, och måhånda icke på flere år, kanske icke förr ån han tjenat i 20 å 25 år. Alla, som erhålla medaljer, få icke högre pensioner förr ån i ledighet; den sistnåmnde kan således vid långt högre tjensteår ånnu få vånta på den belåning, hvaraf hans kamrat kom i åtnjutande långt förr, och man skall förgåsves bjuda till att gifva honom ett rättvist svar på hans helt naturliga: hvarföre? Vi åro dock icke så alldeles radikale eller omedgörlige i afseende på ordnar, som man kanske skulle kunna tro. Våra åsigter åro ganska moderata; det år icke möjligt att afskaffa allt ondt; må då gerna ordnar och tecken och medaljer finnas, ja, må, om man ej kan afhålla sig från dessa — dock ingalunda så oskyldiga, som det i förstone synes — lekar, t. o. m. nya instiftas; men må man hårvid blott iakttaga en gnista rättvisa, konseqvens och måtta: må man inråtta utmårkelsetecknen så, att hvar och en kan se, för hvad slags meriter, de erhållits; må man återföra de hittills befintliga ordnarne till sin ursprungliga beståmmelse (och må Carl XIII:s frimurareorden utmönstras bland statsordnarne) och dessa aldrig, gifvas för andra meriter, af ofvan uppråknade slag; må man får — ) Om vi ej misstaga oss, finnes s. n. vid kongl. marinregementet en korporal, n:o I Hultgren vid 2:a kompaniet, som räknar 76 lefnads-och sextio tjenstår, under hvilka han aldrig varit för tjenstefel straffad eller tilltalad, osta varit kommenderad till underossiö cerstjenstgöring, vid. alla tillfällen ådagalagt ett godt uppförande, redbarhet, skicklighet, rådighet, råknande för en åra att få dö i tjensten och få en militärisk I begrafning. Denne veteransoldat, en prydnad för stån TYLOn Å LA