bletla tjensteår utfundera ett annat tecken, t ex. en siffra på kragen, ett 16, 20, 30, o. s. v. — det år tydligt; och må man inråtta serskilda, med de öfriga alldeles olika, notifikations-, rofsilant-och allehanda artighetsordnar, hvilka dock, såsom vi tillförne yttrat, aldrig böra få sin plats öfver hjertat bredvid tapperhetsmedaljen, utan t. ex. bredvid kammarherrenyckeln. Vi veta mer ån vål, att många — och deribland icke minst de mest bestjernade — skola svåra ve och fördömelse öfver oss för sådana hår artiklar, hvilka blott reta.— Ja, det år ju förskråckligt, att dessa tidningarne icke kunna vara blinda, döfva och munlåsbehåftade för all verldens därskaper. — Må man -svåra-; men man skall såkerligen nödgas i sitt innersta medgifva, att vi i grunden hafva rått, och då vore det för bedröfligt, om våra moderata anmårkningar i sak icke skulle hafva annan verkan, ån att sretapersoner, helst saken dertill år. af den allmånlighet, att tillåmpningen kan göras på, snart sagdt, alla lånder. Hår ofvan yttrade vi, att alla anmårkningar rörande ordensutdelningar tyckas väsendtligast våndas mot militärordnarne, derföre att de de åro de talrikaste, att militåren tyckes utgöra den nya regimens, så vål som de flesta andras, 4 och O, att ordensslåseriet egentligen synes: anlagdt på att kaptivera militåren; och hvad serskildt betråffar de nya ordenstecknen, afse de endast militårer; men att samma anmårkningar gålla, vice versa, åfven de öfriga ordnarne. — Vi sluta denna uppsats med att ur en annan tidning (Sölve) anföra några anmårkningar, hvilka utan tvifvel af mången skola befinnas ibarocka, men som, med någon liten modifikation, likaledes i grunden innebåra både sanning och rått. -Af någon tidning hafva vi sett, att flera grader blifvit inråttade af Svårds-orden, för att tilldelas underofficerare, korporaler och soldater. — — — Hvilka bland arbetande klassen, eller de, som af jordbruket icke hafva sin fullkomliga bergning, hafva det håttre. ån den indelta soldaten i fredlig tid, år vål all deles omöjligt att utgrunda. Med undantag af sina möten och måhånda ett eller annat lustlåger, under hvilken tid han njuter klåler och föda, har han intet annat att göra, an att sköta sitt torp. Då deremot t. ex. en jordtorpare, som i lefnadsvilkor står nårmast soldaten, måste för sitt hem göra en mångd dagsverken, och dervid bestå sig både klåder och föda, tycks lika så vål göra sig förtjent af en medalj orden. — Månne derföre icke Wasa-orden åfven borde delas i flera klasser, neml. för arrendatorer, bönder, brukare, inspektorer, gårdsskrifvare, råttare, ladufogdar, talldrångar, fåryktare, arbetsdrångar, torpare, sl. personer, som tillhöra jordbruksstaten, ch af Nordstjernan åfven en eller ett par dasser för handelsbokhållarne, bodbetjenter, nåtare och packhusdrångar? Troligen finnes ngen bland alla dessa uppråknade, som ej, ör att få bibehålla sin plats, får iakttaga lika nycken flit och uppmårksamhet på sig sjelf, om någon soldat, och ofta lika så mycket som mången underofficer.— (ot — äa — —