Ännu en gång om ordnar. -Man har yttrat — och deri ligger en bedröslig sanning — att man 1844 hade gifven anledning att tro, att en större sparsamhet i ordensutdelningar skulle komma att ega rum ån dittills, och de första åren tycktes bekråfta det glada hoppet; men att bladet våndt sig håruti, som i mycket annat — i följd af konseljernes svaghet — och på de senare åren har man i stället för sparsamhet sett ett slöseri med ordensutmårkelser, hvilket snart vida dfvertråffar regimens före 1844. Vi hafve yttrat, att i detta slöseri ligger någonting depraverande, och vi kunna icke Återtaga detta omdöme. bet ligger , någonting både vackert och uapmuntrande, når den sanna, verkliga förtjensten hedras med någon sårskild utmårkelse, men det ligger ofelbart något alldeles motsatt, något depraverande, når dessa utmårkelser i hundratal nedregna på hvem som helst, utan möjlighet att upptåcka någon slags annan förtjenst ån antingen att blott innehafva en viss lefnadseller tjensteålder, eller hafva varit blott nårvarande vid ett visst tillfålle, eller öfverbringat ett visst budskap eller — alldeles ingenting; når man sålunda uppmuntrar fåfångan, önskningarne, stråfvandet efter dylika utmårkelser, utan förtjenst. Denna slags depravering år ett genom alla lånders historia bevisadt faktum. Vi hafva sagt, att håri ligger åfven en oråttvisa; ty orättvisa år och förblifver det odisputabelt, att samma utmårkelsetecken kan gifvas och gifves åt den, som med fara för eget lif gjutit sitt blod i striden för fåderneslandet, genom någon utmårkt bravur bidragit att rådda land och folk, alt besegra fiender, att åt fosterlandet bevara åra och sjelfståndighet, som åt den, hvilken utan den ringaste utmårkelse blott tjenat i fredlig tid, blott haft den förtjensten att blifva gammal — en förtjenst, den vi veta, att åfven Dumbom fick med åren — eller ån vårre, åt den, som endast och allenast varit i den kungliga familjens eller någon annan håg persons nårhet vid något visst tillfålle, eller som notisicerat ett dådsfall, ett giftermål, en barnsång. Det förundrar oss sannerligen, att den, som fått en orden för någon af de förstnämnda orsakerne, vill båra den. och icke med harm rifver den af bröstet, når den åfven båres af personer af den senare kategorien. — Det sagda gåller vål hufvudsakligast om militårordnar, men kan åfven ega sin fulla tillåmpning på de öfriga, ehuru det ser ut, som vore slöseriet egentligen anlagdt på att kaptivera nilitåren— För snillet, i hvad form det ån uppenbarar sig, uti kånslan förädlande skapelser, i vetandets utbredande, vetenskapernas sullkomnande. eller den praktiska nyttans direkta fördelar, är det förolämpande att utmårkas på samma sått som den obskuraste medelmåtta, hvilken blott gåäras eller i ett visst antal år multiplicerat 2 gånger 2, e. d.