Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1850, sida 1

—— —— ———— ——— Konst och Kärlek, (komanseykel af Åfuve.) (Forts. fr. N:o 151.) Jag vaknat! Långe drömde jag dig, stora Och sköna dröm: att templets tinnar hinna. Jag vaknat! Hoppet kunde jag förlora, På Tiberns strand det svek som trolös qvinna. Men modet lefver i mitt bröst, det tårda; Oppåt! mitt valspråk vare tills jag dignar. Med tro och kårlek, hjerta! dig omgårda Till konsten, och i döden den vålsignar. O! i min själ, hur verlden ån må småda, Ett konstnårshjerta klappar, men dess rika, Helgjutna bilder kan du icke klåda I ådel form, du hand, som jemnt skall svika Skyll ej på handen. Ryktet skulle smeka Mitt stolta Jag; af konsten straffad vorden, Jag pliktar för min fåfånga, den veka, Att lof och åra vinna hår på jorden. Men når min ande flyger ut ur buren Och vilja år att kunna, skall jag hinna Och måla dig, du strålande gudinna! Med smidig pensel, doppad i azuren.