Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1850, sida 1

Nej, Magdalena, gråterska! blott du Står blek och tydlig för mig nåtter, dagar — Vik bort ifrån mig! Ej jag mig beklagar, Men jag bröt ej vår lyckas ring itu. XIV. Jag kom att söka hamn, en ankargrund Hos dig; ett hopplöst slut det blef på fården, En ensam fogel irrar jag kring verlden Och ber om glömska blott en rolig stund. Tyranniskt tvingar du min matta hand Att måla dig och endast dig, du bleka! Hur jag med penseln dråmmande vill leka, Straxt dina drag och dina ögons brand! Jag kan ej strida mer; min kraft år slut; Min vilja ock den sista kampen strider; Men når jag kånner att till slut det lider, Då stapplar jag från gamla Roma ut. ? Annu en gång, o! Julia! se jag vill En tår uti ditt öga, jag vill känna En afskedskyss på mina låppar brånna Och hviska mitt god natt! — och slumra still Slut. A a rn a dn HäR sen SR