Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1850, sida 1

Sir Robert Peel. England sörjer Öfver förlusten af en bland sina ådlaste söner; alla partier klaga, att en af statens pelare blifvit bruten. Robert Peels dåd skall utan tvifvel måktigt inverka på Englands politiska tillstånd och tillochmed på hela Europas. Det torde alltså intressera våra låsare att erhålla några få biografiska underråttelser om den utmårkte statsmannen. Sir Robert Peel var född i Bury, i Lancashire, den 5 Februari 1788, och således 621 år gammal vid sin dåd. Hans far, en stor och inflytelserik sabriksidkare, gaf den blifvande premierministern den mest vårdade uppfostran. Först blef han sånd till skolan i Harrow, der han bland andra hade Lord Byron till skolkamrat, hvilken om bonom yttrar: såvål lårare som lärjungar hyste om Peel stora förhoppningar, och han har icke svikit dem; såsom lärjunge var han mig mycöfverlägsen, han kunde alltid sin lexa, jag sållan: men såsom deklamaför och skådespelare ansågs jag vara minst hans jemnlike. Derpå kom han, knappt 16 år gammal, till Oxfords universitet, der han lika mycket utmårkte sig som i Harrow. Ar 1808 blef han Baccalaureus. Klassikerna och mathematiken voro hans ålsklingsstudier. ö Året derpå, endast 21 år gammal, blef han medlem af parlamentet såsom representant för den gamla staden Cashel. Han adopterade sin faders åsigter (hvilken långe varit medlem af underhuset), och under 19 år fanns der ingen större Tory i parlamentet. Hans tjenstemannabana börjades år 18109, då han utnåmndes till understatssekreterare i inrikesministeriet. Två år derefter erhöll han den vigtiga posten af förste sekreterare hos vicekonungen öfver Irland, hertigen af Richmond, hvilken post han med sårdeles skicklighet och klokhet beklådde under sex års tid. Sedan han nedlagt sitt sekreteriat, blef han president i KomittCen för guldoch silfvermynt (Bullion-Committee), och tog en ånnu lisligare del i parlamentsförhandlingarna, Den 17 Januari 1822 kom beel i spetsen för utrikesdepartementet, hvilken plats han bibehöll, tills Canning 1827 blef premierminister, då Peel resignerade. Han återtog denna plats under Wellingtons ministerium, som varade från Januari 1828 till November 1830, en svår och orolig period, under hvilken han måste ådagalågga större moraliskt mod ån någonsin till