Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1850, sida 1

Konst och Kärlek. (Romanscykel af Afze.) I Vi svuro och brunno och låddes som vi trodde, Men mörka voro tviflen i hjertat bodde, Ty ack! den första flamman, den ungdomsvarma, Var slocknad långesedan i hjertan arma. Vi svuro och brunno, och gamla bleka minner De hviskade ironiskt i våra sinnen: -Minns du för några år sen! Du svek, bedragen, Och samma eder vexlades sista dagen.Ung sommaren var, och tysta stjernan myst Åt all den dunkla fråjden, som jorden hyste Vi ville glömma båda — och allt vi glömde Då båfvande sin kind mot min barm ho! gömde. Farvål! o! Julia! Såg ej farvål tillbaka! Det ordet får ej bleka din mun, min maka! Jag ensam skall det hviska och hviska åter, Då veknar kanske ådet och oss förlåter.