Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1850, sida 1

I I Du stadnade qvar, du mig bedrog — — Af fröjd jag gråter. IV. I spegeln ånn en blick! Paruren fårdig, Från topp till tå en cavalier på moden; Mig synes att jag just kan vara vårdig, Att följa med den eleganta floden. Min stackars gyllne ros! nu får du sitta Helt anspråkslöst på svarta atlasgrunden, Min halsduk, får ej utaf glådje spritta, Som fordom på den sammetslera runden. Ånnu en kyss på dina blad! Nu fåster Jag dig och sen jag skyndar upp till balen, I Kanske den sållaste utaf dess gåster, Ty hennes ögon söka mig i salen. o( hrilket hvimmel! Uniformer, stjernor, I Crachaner, genialiska frisurer! Jag har en aning: ondt det år om hjernor Inunder dessa lockars krumilurer. Der sitter hon — jag såg en skymt af pannan, En blixt ur ögat, — gåller att lofvera! Jag kan mig trånga fram, jag som en annan; Billetten år betald — dig ej genera!