Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1850, sida 2

ha en kyss af en skeppare, och då denne icke vill gifva en sådan, soldaten i vredesmod håröfver icke allenast duktigt luggar skepparen utan äfven pryglar honom, torde mera sållan intråsla. Att en sådan håndelse för icke långesedan timat hårstådes, sinner man af nedanstående berättelse. Trenne skeppare Petter Svensson, Samuel Olsson och Johan Svensson hade, d. 25 sistl. Juni omkring kl. 5 e. m., slagit sig ned på ett vårdshus, vid Magasinsgatan, der de i all sköns ro höllo på med att intaga en sexa, då en artillerist vid namn G6. Borg inkom i rummet, och efter en kort förklaring till skepparne såger till en af dem: rgif mig en kyss:: skepparen, förbluslad Öfver ett så ovåntadt förslag, besinnar sig icke långe, utan gifver ett afslående svar. Iåröfver högeligen förgrymmad, fattar Borg den blyge skepparen i håret samt luggar honom obarmhertigt, hvarpå Borg med en medhafvande kåpp piskar upp icke allenast bemålte skeppare utan åfven hans följeslagare, hvilka, lemnande anråttningen i sticket, begifva sig på flykten, under yttrandet: fn skall betala något hår, der man i stållet för mat både mister håret och får huden full med stryk. Några af dei denna tidning förut omförmålte s. k. disponenter öfver barlastkajen halva nu ånyo varit framme och gjort försök att tillvålla sig sitt gamla derstådes sjelftagna vålde. En norrsk skeppare, förande skonerten Rhederinden, har anmålt, att han den 5 d:s ö hade vidtalat några okånde arbetare, att från . hans fartyg, vid sörenämnde ställe, lossa barlast. Under arbetet infunno sig arbetskarlarne Johan Andersson och Petter Lundgren, hvilka hotade förstnåmnde arbetare med, att . ? . om de understode sig att fortsåtta lossningen, de då skulle mista armar och ben, samt blifva kastade i sjön. Till följe häraf aflågsnade sig arbetarne och skepparen hade ingen annan utvåg, an att låta sitt eget folk verkstål; la lossningen. Vid förhör härom, som hölls i poliskam maren sistl. Måndag, förekommo isynnerhet mot J. Andersson flera graverande omständigheter. Sedan tillstådesvarande vittnen blifvit afhörde, höll hr polismåstaren för de tilltalade en skarp förelåsning. hvilken tycktes göra ett djupt intryck å desamma. Vid slutet af denna varning yttrade hr polismåstaren följande allvarliga ord: det sjelltagna vålde J utöfven, år olagligt och råttskränkande, emedan arbetet år fritt för alla. Den ene får således icke hindra den andre från arbetsförtjenst. Ni förliten er på er styrka och tron, att I med den kunnen trotsa samhållsordningen, men ) förglömmen att det gifves något ännu starkare, åct t år lagen. veten J hvad följderna skulle blifva, om J finge fortsåtta ert egenmåktiga förfarande? jo, att den starkare skulle rycka matbiten ur munnen på den svagare, och I alla komma att svålta. Och erinrade dessutom hr polismåstaren att, om sådane oordningar ännu en gång förspordes, skulle det förordnas att edast ett dertill bestämdt antal personer egde råttighet att verkstålla barlastlossningar.