Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1850, sida 2

tid, samt gjorde dersöre inga svårigheter vid att lemna sitt samtycke. Med en kånsla af outsåglig glådje slöt nu Alfred sin fåstmå i sina armar och snart förde han henne som maka till sin enkla boning. Når Hilma intrådde öfver tröskeln till sitt nya hem, tycktes henne allt det förflutna som en plågsam dröm, föreföll det henne som hon nu först vaknade och lefde. Och ett nytt skifte, ett nytt lif började åfven för henne; ett lif, vål af arbete och verksamhet, men ock icke på kärlek och verklig sållhet. Vill du veta mer om deras öden, du, som varit god och genomögnat dessa blad? Beråttaren lemnar alltid hufvudpersonerna i historien så snart vigseln försiggått, ej vill jag göra något undantas srån regeln. Men hvarföre sker detta? Är det derföre, att kårleken flyktar, då Hymen oupplösligt tillknutit det band, som förenar tvenne hjertan? Kanske så ofta år förhållandet; låtom oss dock hoppas att äfven motsatsen år lika allmån. Men det stilla husliga lifvet ger inga ämnen åt berättarens penna; låsaren fordrar håndelser och omvexlingar, och det husliga lifvets sållhet består i ett lugn, en stilla frid, som göra hjertat godt och lifvet skönt, men behösver ej beskrifvas för dem; som ega den,