de ställning, vore det en omöjlighet för någon tysk regering att hålla sig neufral. Värst måste de mindre regeringarne komma att lida vid denna strid, i synnerhet, om de förena sig med någon af stormakterne, som ej egde folkets sympathier för sig. De skulle och måste erfara, att de och deras lånder företrådesvis blefve underkastade krigets olyckor och att segern icke skulle skånka dem några fördelar, åfven om deras eget parti segrade. Ett sådant tyskt krig skulle dock, kanske för sent, gifva dem den ersarenheten, att tyska staterna af andra och tredje ordningen å åro ur stånd att intaga en sjelfståndig stållning, och att de endast kunna finna sin såkerhet samt uppråtthålla suverånitetsråtten, såsom delar af en stor helstat, hvilken eger makt att trygga det inre lugnet, och att hos utlånningen vårdigt representera såvål det enskildta som det hela. (Forts.)