larnes förlofvade land, och för detta ändamäl anvånda en del af sina besparingar. Efter en ganska angenåm resa, var han just i begrepp att genaste vågen besifva sig till Sverige, då ett bref från T. råkade honom i Genkve. dit han bedt att få de bref adresserade, hvilka måjligen kunde anlånda till honom. Det var affattadt i baronens vanliga vålvilliga ton och medförde underråttelsen om hofpredikanten H:s hastigt timade död, samt baronens låfte, att använda allt sitt inflytande till Wallers förmån, i håndelse han skulle söka denna plats. Detta var intet tillfålle att försumma. Waller ändrade derfåre resplan. begaf sig genast till Wien och var nog lycklig att erhålla den af många eftersökta bestållningen. Kort derefter bevistade han med verklig glådje Idas bröllop, och då han hjertligt lyckönskade den tåcka bruden, ihågkom han den stund, han sjelf varit nåra att för henne glömma sin Hilma, samt gladde sig åt, att så fort hafva slåckt denna uppslammande läga. Nu kunde intet vånda honom från den trogna, försakande flickan, och med långtan emotsåg han den stund, som skulle återsörena dem. Den slog likvål ej så hastigt. Ännu tre år stannade han i Wien, men då han vid denna