Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1850, sida 1

vackra —— ä—U— — —a b4.--— 2233 ————— min varma tacksamhet mot de högssinnade borgare i Christiania, som hedrade mig med en deputalion af tre bland deras ådla medborgare ombord på Nordkap samma dag emot aftonen, med förklaring: , Att deras protest mot regeringens olagliga beteende vid min arrestering, mitt bortförande och min förvisning, såsom en evinnerlig vanåra för Norge, genom en talrik procession blifvit nedlagd i vederbörande auktoritets byrå.Måtte denna handling af fria mån, som vårna sina nationala råttigheter, blifva erkånd såsom den förtjenar! Vid minnet af den fara, för hvilken jag varit utsatt (ånnu en gång i mitt så håndelserika lif), erkånner jag, att utan staden Christianias protest och demonstration jag svårligen skulle hafva undgått ett sorgligt Ode, liknande min våns och Vapenbroders Simon Konarskis, hvilken, efter att hafva lidit den grymmaste tortyr, afråttades i Wilna den 27 Febr. 1839. Utan denna kraftiga protest skulle jag hafva varit utan pass till England; den danska regeringen skulle under nårvarande förhällanden icke varit i stånd att tillstådja mig fri passage, och den norske polisembetsmannen, som ledsagade mig. med hemliga instruktioner till danska och fråmmande auktoriteter, skulle icke varit ansvarig inför det allmånna. Jag skulle blifvit utlevererad till Ryssland, i betraktande deraf att den ryska regeringen begårt min utleverering två gånger från 1831 till 1841, efter hvad som i November 1841 blifvit mig privat meddeladt utaf en aktad medlem af danska gesandtskapet i London, hvilken tillade: Vi åro tacksamma, derför att ni aldrig, vid betrådandet af vår danska jord, har satt våra auktoriteter i den obehagliga stållningen att nådgas företaga något emot er, sårdeles då ni var så nåra — på Helgoland (1838) o. s. v. o. s. v. Det finns intet förnuftigt skål till den förmodan att en norsk embetsman skulle vara mindre bekant med Rysslands afsigter med hånseende till vissa personer och vissa territorier, ån de nårboende danska och de lång! aslågsna turkiska diplomaterna, eftersom de! turkiska gesandtskapet i London en gång årade mig med sitt ådelmodiga beskydd (1840) då vid min första återkomst från Sydamerika hela kontinenten var stångd för min landstigning. Jag begagnar detta tillfålle att hårmed upprepa min varma tacksågelse för turkisk gå-tfrihet i motsats till en kristen regerings åsyftade förråderi. Förd ombord på Nordkap undertecknade jag min första protest och nedlade den i Förensa Staternas vicekonsuls hånder, hvilket hade den godheten att strax komma ombord Två borgare i Christiania, den ene fullkomligen obekant för mig, gingo till justitsdepartementets kontor och erbjödo kaution. Tillbudet afvisades. Jag förblef hela dagen (den 29 Maj) i der hytten, bevakad af en polisbetjent ett vidunder af tråkighet, som dock högeligen ro: ade mig med sina ensaldiga frågor och an: mårkningar. Atskilliga af mina vånner oel bekanta besökte mig, då korta samtal tillåtos Polisbetjenten upptecknade namnet på hvarj