Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1850, sida 1

om ordersutnämningarne. Redan för mer ån ett halst sekel yttrades, af en ur Sverige landsslyktig författare, uti ett föga poetiskt, men temligen innehållsrikt satiriskt qvåde, att förtjensten tager mer och mer öfverhand, och att snart, oaktadt sabrikernas stora tillvext, Sverige vål knappast kunde tillverka tillråckligt förråd af ordensband. Hvad skulle vål den mannen sagt, om han nu lefvat? På en och samma dag två nya militåriska distinktionstecken (efter nåra 40 års fred!) inråttade, samt tre spalter i officiella tidningen fyllde med namn och titlar på ny-utnåmnde riddersmån! Huru fattig var icke förtjensten i tredje Gustafs för sin flård så mycket omtalade tidehvarf, mot hvad den nu år! Lyckliga Sverige! Men om det å ena sidan kan vara glådjande att så mycken både medborgerlig och krigisk förtjenst funnits vård utmårkelse och belåning; så år likvål massan af ordens-utnåmningarne, sedd i sammanhang med andra regerings-åtgårder, egnad att våcka mycket blandade kånslor.om man t. ex. jemförer den njugghet, hvarmed, i första begynnelsen af konung Oscars regering, militåren hedrades med den konungsliga nådens vedermålen: den strånghet, hvarmed den halfofficielt uttalade principen att ej utdela några karaktersfullmakter uppråtthölls: den jemförelsevis ringa nppmårksamhet. som på kongl. resor egnades militåren; om man, såge vi, jemförer detta fordom med den nuvarande frikostigheten på nådens vedermälen så vål i ordnar som rförbåttringar på karakteren, med den ytterliga, nåstan ångsliga uppmårksamhet som nu egnas armens både officerare och manskap, utdelningen af nya fanor, pensioner 0. s. v. häruti inbegripne, så äro dessa företeelser utan all fråga egnade att våcka ganska allvarsamma betraktelser, sårdeles då de ses i sammanhang med försöken att mer och mer isolera krigareståndet från det öfriga folket, att berösva krigaren sina medborgerliga råttigheter. Men åfven i andra afseenden hafva de sednaste ordens-utnämningarne sin synnerliga mårkvårdighet, och vi torde må hånda få an