Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1850, sida 1

— R7—777 — och inledning till en proposition om förlångning af Louis Bonapartes presidentskap (på 5 eller 10 år). Nationalförsamlingens hållning under debatten af dotationslagen har dock icke varit sådan, att den uppmuntrar till framlåggandet af en sådan proposition, utan hoppas man nu, att departementalnåmnderna (conseils generaux des deparlemens) vid sina förestående sammantråden skola, genom sina beslut, för nationalförsamlingen antyda hvad hon har att göra. Det år icke att vånta, att alla dessa beslut skola slå så alldeles ut efter hr L. Bonapartes önskan. Deremot är det icke osannolikt, att en betydlig majoritet bland depertementalnåmnderna skall föreslå en pförtöfvad revision af försattningen. Detta år en krisis, som önskas lika mychet af nåstan alla partier. En. annan krisis år åfven snart att förvänta, enår det icke kan dröja långe, innan Louis Bonaparte ånyo vill pungslå nationen och sätter nationalförsamlingens tälamod på prof genom en ytterligare begåran om låneförhåjning. Hvad han redan bekommet — dotationslagen år redan publicerad, i Monitören — ricker knappt till stort mer än att förnöja de glupskaste af hans björnar. Dessa löpa nu ordentligen till storms på finansministerium för utbekommandet af sina fordringar. Bland de många fordringsågarne fåster skandalen sig isynnerhet vid en vinhandlare i Bordeaux med en fordran af 30,000 Francs sör denna skuld hade presidenten blifvit lagsökt), en bekant restauratör Bachet vid Boulevarden Montmartre med en fordran af 16,000 Fr., en skråddare med 10,000 Fr. 0. s. v. Men det mårkvårdigaste år, att hertig Carl af Braunschweig från London har yrkat förmånsrått framför alla öfriga fordringsegare och låtit presentera dokumenter, som visa att han har fordra 800,000 Franes af L. Bonaparte. Man tror dock, att dessa fordringsanspråk åro fingerade och tillkommit till följe af skedt aftal emellan de begge nobla herrarne. General dArbouville betecknas allmånt som general dHlautpouls estertrådare i krigsministeren. ENGLAND. Tvårt emot all förmodan förbättras Ludvig Philips helsotillstånd fortfarande, och han går dagligen ut att spatsera i S:t Leonards. Engelska tidningarne påstå, att Ludvig Philips förmögenhet, oaktadt de stora förluster han lidit, ånnu år så stor, att den årliga råntan derå utgör cirka 170,000 Sterling. Efter hans död skall den delas i 8 lotter. ITALIEN. I den nordvestliga delen af Kyrkostaten hafva röfverierna tilltagit i den grad, att den påfliga regeringen måst öfverlemna hela polisvården åt österrikarne. Desse hafva misslyckats i ett angrepp på ett råfvareband, som skall råkna öfver 1000 man och tillochmed vara i besittning af kanoner. Angreppet blef tillbakaslaget med förlust af flera dåde och fångar. Det synes endast hafva varit i yttersta nåden som påfliga regeringen fattat beslutet att lågga polismyndigheten i österrikarnes hånder, ty österrikarnes inflytelse i de ö nordvestra provinserna år allaredan så stor, att det år farligt att föröka den, i synnerhet i da hatet bland besolkningen emot prestrege