Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1850, sida 1

danden. Då hon slutligen våcktes derur infann sig en häftig feber, som tillika med yrsel fortfor hela natten. Låkaren, som ej kom förrån mot morgonen, förklarade sjukdomen för nersleber och såg helt betånklig ut vid alla de frågor, man gjorde honom rörande den sjukas tillstånd. Följande morgonen var Gyllenselt försvunnen; han hade i största tysthet rest på natten. De öfriga gåsterna började åfven skyndsamt aflågsna sig från ett stålle, der sorg och sjukdom nu herrskade. Grefvinnan bad entråget sin syster qvarstanna, tillika med Therse, men som fruktan för smitta hos dem var starkare ån slågtkårleken, så reste de med de öfriga. Hilmas sjukdom tilltog; sjelf trodde hon beståmdt att hon skulle då, samt motsåg utan fruktan sin befrielse från stofthyddan. En dag, då febern var något lindrigare, önskade hon erhålla den heliga nattvarden. Församlingens pastor, den gamle, aktade prosten Ringberg, som varit Hilmas religionslårare, esterskickades. Hon talade långe enskildt vid honom; uppgaf motiverna till sitt handlingssått och förklarade sitt fasta beslut att söka skiljsmessa, så vida det vore Guds vilja att hon åter skulle uppstiga från sjuksängen. På hennes böner lofvade den gamle sitt