Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1850, sida 2

Nej, nej, jag mär bra. Gå bara, och kom ej igen, förrån jag ringer.Dröjande aflågsnade sig Anna, och Hilma sökte nu genomtrånga paketets hemlighet. En kallsvett perlade på hennes panna, och endast med svårighet förmådde hennes darrande hånder Öppna detsamma. Det innehåll en ask, inuti hvilken hon fann ett litet dyrbart fruntimmersur, besatt med briljanter och fåstadt vid en tjock guldkedja, en slåt guldring och ett bref. Hilma fattade det sistnåmnda och igenkånde Gyllenfelts stil. Hon ville låsa det, men bokståfverna bildade en verklig ringdans för hennes ågon, och endast med stårsta bemödande och efter en lång stund, förmådde hon reda dess innehåll. Philip bad henne deri förlåta den ledsnad, han tillfogat henne, och det medel han begagnat för ernåendet af sin lycka. Han egde ingen annan ursäkt dersöre, ån sin varma kårlek och sitt fasta beslut att gåra allt för att bereda hennes sållhet; ty det han nåmnt om ett vad, var endast en osanning, en vild ide, som han yttrat i en stund af förtvrislad sinnesståmning, då han ej visste, hvad han sade. Deras öde var afgjordt, dä hon låste detta bref, sade han; han besvor henne derföre att handla godhetsfullt och ådelt och ej tillråkna honom de fel, som han begått i pas