Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1850, sida 1

gaste om Gyllenfelt, hvarken af honom sjel eller af sin far, alltsedan den dag den sörre förklarat sig vilja begagna hvarje medel att vinna hennes hand och den sednare befallt henne uppossra sig utan knot?Hilma å sin sida kunde ej finna någon annan förklaring hårföre, ån den, att Philip vid mognare öfverlåggning beslutit gifva vika för hennes böner, och denna tanke var den solstråle, hvarvid hoppets halfvissnade planta åter började grönska och knoppas i hennes hjerta. Stårkt och lifvad af den ljufva, friska vårluften, lått till sinnes af tröstande förhoppningar, återvånde Hilma till sitt rum, får att klåda sig till middagen. Hennes mor hade bedt henne göra en omsorgsfull toilett, emedan hon våntade några visiter på eftermiddagen. Inkommen, varseblef hon ett paket på sin chiffonier. Undrande, hvarifrån det kunde hårleda sig, fattade hon det och började noga granska sigill och utanskrift, för att derat vinna någon upplysning. Men som stilen var förvånd och sigillet ett vanligt munlacks, beredde hon sig att genom dess öppnande göra ett slut på sin ovisshet och med hjertklappning bröt hon det första sigillet, i den förmodan, att det måhånda vore ett bud från Alfred.