Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1850, sida 2

falska försäkringar om kårlek och lydnad. Falska, såger jag, ty ditt uppförande bevisar motsatsen af dina ord. Men hör nu också på, hvad jag såger dig. Hittills har jag bedt min dotter uppfylla sin fars Önskningar, och du har nekat. Nå vål, nu befaller jag dig det. Jag befaller dig att lyda; förstår du mig? Du måste och skall blifva Gyllenfelts maka, hvad du ock må såga. Försök ej nå gra invåndningar, ty intet kan förmå mig att frångå mitt beslut, hvarken böner, tårar eller dåningar. Med nåsta post skrifver jag att Gyllenfelt år vålkommen, och då tar du emot honom, såsom det egnar och anstår en fåstmö.Med dessa ord lemnade han den tröstlösa Hilma, ensam med sin förtvislan. På eftermiddagen kom grefvinnan upp till henne. Rörd öfver sin dotters smårta, gret hon med henne, men förmanade henne att taga sitt förnuft till fånga och utan knot underkasta sig sin faders vilja, hvilken blott åsyftade att bereda hennes Jycka. Hilmas upprörda tillstånd gråmde vål den goda grefvinnan; dock kunde hon ej begripa att en ung flicka kunde blifva så förtvislad, derföre att man åt henne utsett en man, begäfvad med så många fördelar, som Philip Gyllenfelt. Nedkommen till sina rum, glöm