Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1850, sida 1

hållan. Svanehjelm, som ej var rått såker om, att hennes svar genast skulle utfalla lika gynnsamt, beviljade gerna denna bön och begaf sig, i följd deraf, till sin dotters rum. Efter ett långt samtal hvarvid hvarken sparades öfvertalning, förmaningar, förestållningar eller besallningar, blef dock resultatet att Hilma beståmdt svarade: hon ville gerna gå sina föråldrars Önskningar till mötes, men kunde ej göra det i detta sall. Grefven rasade, men bad henne sofva på saken och följande morgon lemna ett förnuftigare svar. Morgondagen kom, men Hilmas beslut var oföråndradt. Med gråmelse måste fadren gifva Philip del af hennes nycker, som han kallade hennes afslag, dock med tillågg, att han ej betviflade det hon med litet tålamod ju skulle gifva med sig. Philip syntes lugnare ån Svanehjelm kunnat hoppas och tackade honom får hans godhet; i den förhoppning, att Hilma som ett lydigt barn vid mognare öfvervågande skulle uppfylla sina föråldrars Önskningar och fatta ett beslut, som han med sitt hedersord ville gå i borgen för hon ej skulle få orsak att begråta, ville han nu aflågsna sig och ej återkomma, förrån han kallades tillbaka af den han så högt ålskade.