Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1850, sida 1

och han ringde på sin betjent, klådde sig och beredde sig att börja sina anfallsplaner. Grefve Gyllenfelt. var faderoch moderlös, samt hade redan för långesedan förskingrat sitt lilla arf och berodde nu helt och hållet af en rik onkel, efter hvars död han skulle tilltråda ett stort fideikommiss inom Gyllenfeltska slågten, Löfveholm, der den nu varande fideikommissarien, som var enkling och barnlös, hade sin bostad. Den gamle excellensen Gyllenfelt, som äfven i öfrigt beståmt Philip till sin arfvinge, kunde dock ej undgå att mårka sin gunstlings slösaktiga lefnadssått, och hade derföre vid deras sista möte ganska allvarligt sörsåkrat, att brorsonen aldrig kulle så en fyrk af honom, förrån han beslutit sig att blifva en stadgad och ordentlig man och för detta åndamål sett sig om efter en följeslagerska, som kunde bibringa honom smak för ett stilla, husligt lif. Den unge grefven, hvilken ej kånde ringaste böjelse hårför, utan sann sig rått vål med sina oordentliga lefnadsvanor, hade ej låtsat vidare om saken, i den förhoppning att gubben nog skulle gifva med sig. Men, då han nu, på flera bref med entrågna böner om pengar, ej erhållit något svar, började han att tånka på uppfyllandet af onkelns önskningar. Troligen hade han dock ej