Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1850, sida 2

sortsätta sitt spel och sitt drickande till nårmare morgonen, då de slutligen åtskiljdes oeh så godt de förmådde sökte rått på sina hemvist. Solen stod redan högt på himmelen följande dagen, då grefve Philip uppslog sina matta ögon och helsade den strålande stjernan med en ljudlig gåspning. I början förekommo honom nattens händelser som en dröm, men mer och mer klarnade det för hans minne och med tillhjelp af Bergström, som bevittnade, att åtskilligt af det, han ansåg för drömmerier, verkligen tilldragit sig, lyckades han få hjelplig reda på det som passerat. F—n anamma, mumlade han slutligen, rdet var allt ett dumt streck, som jag den gången begick. Men den satans karlen retade mig ju så förb—t, och drickandet hade gjort mig litet hetlefrad. Ja, nu kan jag omöjligt med heder draga mig ur spelet, utan måste låta det hafva sin gång. Efter en stunds funderande, fortsatte han sin monolog: -Åhja, men då jag rått betånker saken, så var det inte så dumt åndå. (Forts.)