Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1850, sida 1

och hon fick gråta ut, ensam och ostörd, i sin lilla kammare. Waller led af att se, huru Hilma plågades; men han kunde ej med några ord få tillhviska henne mod och förtröstan. Slutligen inföll den 24 September, eller dagen före den till Wallers afresa beståmda. Vid middagsbordet tackade honom grefven för hans möda med Hugo, och hela sållskapet drack hans skål, men i Hilmas glas föll en perla, kanske mer vård ån Cleopatras, åtminstone för Waller. På estermiddagen var ett ridparti arrangeradt; då Waller hjelpie Hilma af håsten, stack hon en liten hopviken papperslapp i hans hand. Den innehöll endast följande ord: -Kl. 6 i morgon bittida går jag till parken; men dessa ord voro nog för Waller. Morgonen kom; solen strålade från en klar och skön himmel. Hilma steg tidigt upp, fösregaf hufvudvårk och ilade till parken, under I I I det hela den dfriga gresliga familjen var sörsånkt i djup sömn. Alfred var redan der, och då Hilma slög emot honom med smålöje på låpparne och tårar i ögonen, omfattade han henne med hånryckning och nåstan bar henne till deras ålsklingsplats, den förr omnåmnda löfsalen. Mycket, mycket hade de att såga hvarann, men dock bröt ingen af I