Insändt. I den underdäniga besvårsskrift, hvilken hårvarande haptistsöreständare Nilsson ingisvit till högsta domstolen, har han bland annat anfört, att vid de tillfållen han af mig erhållit besök, jag icke velat inlåta mig med honom i samtal öfver religionen. Då det likvål år bevisligt, att både han och flera af hans parti, så vål vid de besåk jag anstållt hos dem, som då jag kallat dem till mig, både fått tillfålle att anföra sina skål, hvarpå de grunda sin förmenta öfvertygelse och åfven jag alltid bemött dem med saktmodighet då jag sökt vederlågga deras villfarelser; så anser jag mig böra på detta Nilssons förhällande fåsta hvarje sanningsålskande menniskas uppmårksamhet och bedja dem betånka hvad man kan hafva att vånta af en sådan man, som, framtrådande inför konungen sjelf med en uppenbar osanning, tydligen dermed bevisar hvars andas barn han år. i Götheborg den 21 Juni 1850. I Joh. Ol. Johansson, Vicar. Past.