— ————— — —— — af fem syskon, som han haft, hade tre föregått fadren, och vid makens dödsbådd gret den arma, djupt bedröfvade enkan, omgifven af tre barn, den 10-årige Alfred, en 6-årig gosse, behåftad med fallandesjukan och en dotter om 14 år. Sjelf sjuklig, förmådde hon (enkan) endast med yttersta anstrångning hålla Alfred i skolan; men så snart den tacksamme gossen kunde, anvånde han allt, hvad i hans förmåga stod, att lindra den ålskade modrens bekymmer. Lyckligtvis slutade den lille, sjuke Ludvig snart sitt lidande, och Alfred fick efter några års förlopp en mindre kondition. Vid nitton års ålder erhöll han plats hos grefve Svanehjelm, såsom lårare för den ystre Hugo, hvilken plats han tilltrådde, sedan han vid akademien med heder genomgått sin studentexamen. Ett år derefter bevisade han sin mor den sista tjensten, och detta slag sårade djupt den kånslige ynglingen, som nu hade glådt sig åt, att i någon mån kunna återgålda sin mor all hennes ömhet och försakelse, men Gud ville det ej så. Hans syster Charlotte var nu den enda, som med nårmare band var förenad med honom, men en håg, hektisk rodnad visade, att hennes bana ej skulle blifva lång. Alfred anvånde alla sina små besparingar att