ter, som uppstått i Berlin efter Mars 1848. Det behöfves endast anföras namnen på några få, för att gifva ett begrepp om huru långt extravaganserna gått endast i detta hånseende. Spanska flugan, Getingen, Biet, Håstflugan, Håstflugorna, Den kejserliga håstflugan tillhörde den afdelning af pressen, som gjort till sin uppgift att föra ett hvast och bitande språk. En annan afdelning inbegriper de upplysande eller ljus spidande tidningarne och tidskrifterna: Lampan, Facklan, Gasflamman, Lycktan, Ljussaxen, Den hvita lampan, Den eviga lampan, och slutligen Det egyptiska mörkret. Nåsta afdelning trotsar all beskrifning. Den begynner med Berlinerstorskrytaren, Mor genbarrikaden, Den dagliga rännstenen, Den demo kratiske resoneraren, Storskrikaren, Kattmusiken, Stormaren, Den röda mössan, Sansculotten och Narrarnes torn. Nåsta afdelning år egnad åt tidningar med diaboliska titlar, sådana som Djefv ulen! Den resande djefvulen, Den lössläppta djefvulen Den presterliga djefvulen, Den revolutionära djefvulen och Den förföljande djefvulen, Förteckningen innesluter åfven en Punch och en Charivarri. Slutafdelningen innehåller namn, som, omöjliga att åfversåtta, måste återgifvas på originalspråket: Kladderadatsch, Kladderatratsch, KlitschKlatschPumpernickel och Juchhejrasasasa.