Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1850, sida 1

Ur de Montalemberts herdabref, till Frankrikes presterskap, för att uppdraga kyrkoherdarne uppsättningen af de nya vallångderna. Hr Montalembert, såger le National, var en af de sjutton. Han år, i hr de Fallouxs fränvaro, chefen för katolska partiet, d. v. s. för det herrskande, det styrande partiet. Hr Berryer år blott en fyllnad deruti, och hr Thiers endast dess smickrare och smilande ösontjenare. Man kan således påstå, att det år Montalembert, man hufvudsakligen har att tacka för reningsåtgården med allmånna röstråtten. Det måtte hafva kostat bra mycket på -hr Montalembert, att upphåfva röstråtten får fyra millioner valmån, han, som förledne år så energiskt förklarade det för ett verkligt nidingsdåd, att fråntaga en enda bonde denna rått. Vi åro, Gud ske lof! icke hr Montalemberts vånner; men vi vilja tro, och vi tro, att han icke utan djup ångest beslutat sig till en handling, hvilken han i sitt samvete kallar ett nidingsdåd. Sedan han stiftat lagen, tillhör det nu honom, att handhafva den och vaka öfver dess verkstållande. I en allmån vålfårdskomites namn, hvilken kallar sig religionsfrihetens valkomitt, hvars president han år, har han till sina kyrkoherdar aflåtit en eftertryck lig skrifvelse, hvaruti han anbefaller dem att noggrannt skilja ogräset från hvetet och personligen vaka deröfver, att de trogne uppskrifvas på vallångderna. Sista orden i detta cirkulår innefatta just sjelfva husvudsaken; de lyda sålunda: Vi tvisla icke, att presterskapet på landet, såsom trogne våktare Öfver hvarje stats fastaste grundval, skall bemöda sig, att begagna sitt råttmåtiga inflytande på hvarje familjefader, hvarje jordbrukare, så att de låta inskrifva sina söner, tjenare och arbetare--. De åro lika många ordningens rekryter, och det skulle vara ett nidingsdåd mot det hotade samhållet att försumma detta medel till råddning-. Det år icke första gången hr. de Montalembert talar om presterskapets rättmätiga. inflylande. Han har redan sörut förklarat för oss, qtt presterskapet skulle lågga stor vigt på valen, att presterne skulle blanda sig i valförsamlingarnes intriger och agitationer, icke såsom medborgare, utan såsom prester; att de skulle begagna makten af det embete, de beklåda, för att förskråcka eller hånföra de våljandes samveten. För nårvarande år det icke mer fråga om utöfningen af denna rått, utan om dess :kålla. Man påkallar. presterskapets inflytande för bildandet af vallångderna; man lemnar det sin dei i reningsåtgården. Lagstiftande församlingen I har gjort en rensning i stort, i massa; pre— RÅ