sternes inflytande skall göra detsamma i detaljerna. De skola sofra ut den rena malmen, sortera personerne. Låt inskrifva arbetarne, såger författaren af den heliga Elisabets underverk till dem. Hvilka arbetare? Det år såkerligen icke stådernas arbetare, dem, hvilka hr de Montalembert behandlar som fiender; dem, hvilka han hotar med en romersk invasion, och kallar revolutionens afgrundsandar. De arbetare, hvilka presten skall besöka i verkståderna för att gifva dem en liten dfning i valråtten, med vilkor att de begagna sig deraf enligt ordres, dessa åro ordningens rekryter, som cirkulåret såger: de goda biusmånnen, som Journal des Debats uttrycker sig; det goda solket som låter leda sig, och, lik Ssenörell3 hustru, icke kånner någon annan råttighet ån den att så stryk. Således år nu, tack vare hr Montalembert, presterskapet ombildadt till röstvårfvare, till valmåklare. Hr Montalembert har ingenting att förlora vid alla dessa manövrer, tvertom; men vi kunna omöjligen inse hvad nytta religionen, familjelisvet och förmögenheten kunna draga håraf!