Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1850, sida 1

ne. ned sann kårlek för musik, hafva samlat sig till lessa soirber och erfarit en riklig njutning af lessa aftnar. Utom Haydnes och Mozarts qvaretter, gåfvo dessa, för första gången ossentligen Stockholm, 2:ne af Beethovens sista qvartetter, nåmligen i A moll och B dur. Deltagandet för dessa soirser var hågst lifligt, och man har anledning till det hopp, att dessa fyra konstnårer under kommande vinter skola erbjuda publiken samma konstnjutningar. Det år naturligt, att i hufvudstaden hvarje vinter en mångd konserter ega rum, hvilka åro beråknade för den större publiken, och af hvilka de flesta uppföras af virtuoser. Icke alltid blir man med dessa tillfredsstålld i musikaliskt hånseende, dock år oftast sörjdt för dilettantverldens nöje. ,Hvarje Långfredag uppföres skapelsen, till förmån för ett af frimurarne stiftadt barnhus. Hvarken kören eller orchestern åro dervid större, ån operan kan erbjuda. och i följe deraf åro dessa konserter icke så storartade, som man skulle önska. Kärleken för detta härliga verk år dock så stor, att man aldeles icke år intresserad att en enda gång höra något annat, och platsen der konserten gifves år hvarje gång öfverfylld. Det brukas icke i Stockholm att uppföra nya eller åldre för publiken hittills obe kanta större kompositioner. — Man blifver vid det gamla — detta år högst beqvåmt så vål för de uppförande, som för publiken. Ibland svenska komponister intager ånnu alltid Adolf Lindblad, författaren af de sköna sångerna, första rangen. Hans kunskaper, hans egendomlighet och hans poetiska anda stålla honom också fråmst. Jemte honom åro Crusell, Nordblom och Geijer, alla tre redan aflidne, ansedde såsom våra båste tondiktare. Randel och van Boom åro bekante som skick lige komponister af kammarmusik. En massa af åldre och yngre sångkomponister skulle vål ock kunna nåmnas, men vi inskrånka oss denna gång blott att tala om de sednast bekante, förbehållande oss, att en annan gång meddela en utförligare skildring öfver de svenske komponisterne och svenska musik-literaturen. Nyssnåmnde, sednast upptrådande komponist år en humoristisk sångare, hvilken i ömsom glada och allvarsamma toner besjunger studentlifvet i Upsala. Gunnar Wi ennerberg, så år författarens namn, har sedan ett par år tillbaka blifvit Upsala-studenternes ålsklings-komponist; för dem har han skrifvit nya, originella och kraftfulla körer, och i Upsala hafva dessa nya tvåståmmiga sånger, Gluntarne framtrådt, hvilka fulla af humor och poesi, först elektriserat studenterne och sedermera Sveriges publik. Dessa sånger åro alltför lokala för att i allmånhet intressera andra ån svenska publiken; dock visar han deri en frisk karakteristik, hvilken, som vi hoppas, såkerligen icke skall försvinna i andra kompositioner. Såsom tonsåttare år han ånnu icke utbildad; han har, såsom de fleste af våra inhemska tonsåttare, börjat som dilettant. Han har studerat i Upsala, blef för några år sedan promoverad till philosofie magister, sedermera asthetices docens vid universitetet och år för nårvarande anstålld som lektor i philosofien vid gymnasium i Skara. Det år egentligen det humoristiska i hans poesi jemte VS