Trohet. Berättelse af La Straniera. (Forts. fr. N:o 130.) Utan skryt sagdt, år Hilma en vacker flicka, och det hvarpå jag framför. allt bygger mina förhoppningar år, att hon år en ny acqvisition för societen; hvilket alltid år någonting pikant. Men hon har en viss timidite, en landtlig blyghet och anspråkslöshet, som ej åro på sin plats; derföre önskade jag mycket, att Dorothe, skulle passera någon tid hår med sin dotter, på det Hilma genom umgånge med henne må kunna tillegna sig något af den låtta sållskapston, den lediga konversation, den eleganta, förnåma hållning, hvilka göra Therdse till ett verkligt mönster du bon ton.-pu har rått deri; Hilma har ej något i sitt sått, som erinrar om grefvedottren; hon talar förtroligare med prestgårdsmamsellerna ån med fråknarne; det år detta, som jag alltid haft emot henne; men hon har ett vekt, låttböjligt sinne, och jag tviflar ej på, att vi skola få henne sådan vi Önska, och att hon, så