Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1850, sida 2

uppsostringshus i Warschan?frågade Isidora lisligt. -Vedergålle då Gud honom detta!— -I Warschau?frågade ryssen. Ja, så vidt han vore en dåre! Midt i förförelsens kråknåste? ... kommer inte i fråga! Hvad han verkståller, gör han alldeles efter sitt upphjda sörstånds omfattande försigtighet, och på det icke det unga bröstet skall till kropp och själ fördersvas i detta h—e så komma de att uppammas och uppfostras i sjelfva Rysslands sköte.-Tånkte jag icke det, sade Isidora kallt. Sådant år ryska ådelmodet. Jag fruktar blott att kejsaren icke får många att sörja för. ... Ty för den, hos hvilken en själ med kånsla återstår, och så långe ånnu en polack kan bryta ett stycke bråd, skall man i Pohlen, af tacksamhet för dem, hvilka offrat sitt lif får såderneslandet, bevara ett herberge.-Jag förstår icke, nådiga fru, hvad ni såger! genmålte ryssen med fast kånsla. Hvar har ni då under sednare tider vistats, så att ni icke båttre kånnen den ryska polisförvaltningen? Hvem medgifver ett underkufvudt folk fritt val? Våra ordres lyda: alla gossar, hvilka i revolutionen, vare sig genom död eller flygt hafva förlorat sina fåder, skola vi föra bort med oss!