Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1850, sida 2

ö Ni skåmtar! ropade lsidora bleknande, . ? . . reller vill ni hämnas på den varnartige gossen.-Jag såktar hvarken med qvinnor eller barn, yttrade den ryske officeren med sörakt och utbredde tigande sina ordres får lsidoras blickar. Försärligt!utbrast hon, men med hastig fattning tillade hon: -Men i sanning, mitt förtroende bedrager mig icke, dessa ordres hvila i hånderna på en man, som förmår att mildra deras strånghet och icke skall vågra att göra sig sörtjent af en olycklig moders tacksamhet!Se der då, hvem hade tänkt att de trotsiga små foglarne skulle låra sig att pipa så fromt, svarade soldaten med skratt. — Men Isidora låt icke bedraga sig; hennes stolthet var bruten. — Med en moders ångest och under tårar sökte hon att beveka ryssens hårda hjerta, och tryckte för att gifva vigt åt sin bön de så omsorgsfullt bevarade respenningarne i hans hand, såsom hon sade, till bevis att kejsarens omsorger hår voro åfverflådige, och att det för henne ånnu var möjligt att sjelf kunna föda och uppfostra sina barn. — -Stär det så till med er?frågade krigaren, vågde i handen det emottagna gul