Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1850, sida 1

Ingen suck tillkånnagaf deras återlångtan till det faderliga husets praktsalar och för de lyckliga gossarne syntes det, som om våren för dem aldrig framstått så kår och glådjefull som under detta år. — De ströfvade omkring på, slåtter och i skogar, utan att Pehr och Paul förmådde bevaka deras steg eller den buttre trädgårdsmästarens strånga lillsägelser hejda deras barnsliga nöjen. — Ångarnes och lundarnes rika skatter voro deras egendom; obehindradt kunde Benno plocka blommor till sin mor, och den vilde Isidor kunde hår från de högsta trådkronorna ned håmta fogelnåsten eller i spetsen för byns barn storma en skans, som de sjelfva upprest. Tänkte bröderna på framtiden, hvilken glådje, hvilken dristig våntan! — Hvem kunde uppråkna allt det herrliga och beundransvårda, som resan till deras far skulle föra med sig? — Huru många byar, berg och strömmar skulle de hår få se! — Huru många och olika menniskor skulle de då få låra kånna! Och slutligen målet för deras vallfård, efter så många öfverståndna mödor — återseendet af deras far! — Höga slådjerop förnummos från dessa lyckliga gossar, då de tånkte hårpå, och hvarje afton hördes deras eldiga otålighet yttra: -Gudskelof, ånnu en dag nårmare målet, ... under det de hvarje