Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1850, sida 1

-A:sst:)?eerrrrrrn langd, hvilken, eiter den erfarenhet som försökt tillåmpning under någon tid ensamt kan gifva, dock torde behåfva jemkas i åtskilliga delar. Emellertid hyser jag ringa hopp, det bevakningspersonalens antal skall besinnas för högt tilltaget sårdeles vid betraktande af utsigterna för stadens stigande rörelse, som alltid medför ökade omsorger för. ordningens bevarande — men Önskar mera ån någon annan håruti hafva misstagit mig. I afseende på. Iånevilkoren bår polisbetjent försåkras om skålig bergning: och på det han icke skall vara utsatt för frestelsen af egennyttiga beråkningar, för att ega utkomst, måste han vara utesluten, åtminstone från direkt egen vinst af böter, som falla efter hans angilvelse eller åtal, så framt icke för ett högre syfte erfordras, att han får åtnjuta sin lagliga anpart deri. Detta högre syste kan ej vara annat, ån att öka hans uppmårksamhet med hänseende till sådane lagöfvertrådelser. som ega sin förnåmsta farlighet i andra, af deras försummade beifrande hårslytande brott, och ej sållan först gifva sig tillkånna uti dessa sednare. Lagöfverträdelser af nyss anmårkta beskaslenhet synas endast vara de, som ske emot författningarne rörande vilkoren för försåljning af brånvin, emot fylleri och dryckenskap, emot förbjudna spel samt angående tillsynen å obekanta fråmlingar, sörsvarslösa personer och grofva missgerningsmån. l alla sådane mål torde, såsom en ytterligare sporre till uppmårksamhet, polisbetjent fortfarande böra ätnjuta sin lagliga lott i böter, som i följd af hans angilvelse eller åtal ådömmas, men denna anpart, deremot honom icke tillgodokomma i andra, af honom anmälda vid poliskammare beifrade saker, åtminstone icke i vidare mån, ån om, oberoende deraf att polisbetjeningens aslöning svarar emot billiga anspråk, någon del må kunna varda anvist, för att bilda en fond till understöd åt afskedade och sjuklige polisbetjenter. De upptagae löonerne äro föreslagne efter ofvananförde grunder, med fåstadt afseende tillika å följande förhållanden. De anspråk, som på polisbetjent göras, åro att han skall vara vålfrejdag. nykler, redbar fyndig i oförutsedda fall, vånlig i sitt uppförande, men dock allvarlig samt hafva god hålsa och starka krafter, egande derjemte någon fårdighet att skrifva. Man skall säledes söka att erhålla honom ibland de båsta utur arbetsklassen och bår följaktligen vid beståmmande utaf hans aflöning tillse, det han må finna sin tjenst hos polisen förmänligare, ån annan stållning, som han må kunna bereda sig. Han har eljest icke någon lockelse, att genom ett vårdigt uppförande söka blifva bibehållen vid det förtroende, som kallat honom i polisens leder. Fördenskull synes minsta lönen ej böra vara under 266 rdr 32 sk. bko, beklådnaden oberåknad. En person afarbetsklassen, med nyssbeskrifna egenskaper lårer på en plats med de tillfällen, att förtjena, som hår i staden, ej hafva svårighet att bereda sig en sådan inkomst. Och om ån bolsbeflentsgöromäl i allmånhet ej fordra den anstrångning som en vanlig arbetares, så år deremot den sednare icke eller utställa för de faror, hvarpå den förre måste vara beredd. : .-—q—— n0—0—OOO. FCFF D