sjukdom och olyckshåndelse blifvit störtade, åfvensom aldrig någon i huset anat huru illa det stått till med dem. Men i går afton hade alla förundrat sig, då de sågo fru Marie så sent gå ut med barnen. — Emellertid hade Pierre med gladare ansigte återvåndt och hade vexlat några ord med den gamle gubben, som bebodde jordvåningen. — En Savoyardgosse, hvilken ståndigt vistades hos denne, hade dervid plötsligt tillkommit och beråttat, att fru Marie tillika med barnen blifvit för tiggeri insatte i arrest. Dervid hade Pierre, dödsblek och håftigt upprörd, störtat ut, hvarefter ingen sett till honom. Officern, på det djupaste rård deraf, ilade nu till det förvaringsrum, i hvilket dagdrifvare vanligtvis blefvo insatte, för att om möjligt genom sitt vittnesmål befria den beklagansvårda modren, men åfven hår kom han för sent. Fångvaktaren hade dagen derpå blott funnit Maries lik omringadt af hennes j jemrande barn. Om Pierre förmådde han, trots all möda. icke erhålla annan underråt telse, ån att ånnu sent om aftonen, hade på porten, till sångelset klappat en man, hvilken, I efter fångelsets stadgar, icke blef inslåppt. Håfsigt upprörd begaf sig officern åter till den vålI gårande grefvinnan och förkunnade den beI dröfliga utgången. Hans steg förde honom