Ivarjehanda. Klockan 15. En person hade nyss återvåndt från ett gladt lag, der det druckits betydligt, hvarföre han genast efter hemkomsten insomnade med en rått försvarlig florshufva. Efter en stund vaknade han, just då det klåmtade i ett nårbelåget kyrkotorn, i anledning af en intråffad eldsvåda. Han råknade klockslagen från 1 till 15 och utropade derpå med förvåning: För tusan! så sent har det ännu aldrig varit.