ma menniskokårlek, i förening med hennes våns beredvilliga hjelp låter oss hoppas, att en moderlig omsorg icke skall sattas dem i en framtid. Måtte vi nu åfven med lika tillsörsigt kunna hoppas, att den erfarenhet, hvilken en så olycklig familjs öde gifvit oss, icke går förlorad och att vår civiliserade verlds ej mindre lagstiftare ån embets-och tjenstemån måtte begripa, ihogkomma och i tillåmpningen söka att förena lagens döda bokstaf med den kånsla af medlidande som hvarje oförderfvad menniska bår inom sitt bröst. TLLLLULÄUUUUUULLLHAAALHAAAAAAALUUmn.