Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1850, sida 2

det till svar. -— Denna sräckhet, att håna dfverheten rakt i ansigtet, skall kosta dig dyrt. Packa dig genast i kurran.Marie hade stött på tvenne polisbetjenter, hvilka efter allt utseende nu hade gått ut, för att söka efter kringstrykare. Marie såg nu först upp och igenkånde dem till sin förskråckelse genast. — Förbarmande, bad hon under tårar, -förbarmande! Jag år en råttskaffens hustru; det år första gången jag tager någon sråmmandes bistånd i anspråk! Nåd och hunger? — -Blott en liten utanlexa, hänade den ene af de stjernbeprydde; -så heter det alltid. Fort nu! vårme skall ni så!Med härd hand blef hon gripen och skufsad framåt. Barnen skriade, nyfikna gatstrykare strömmade tillsammans, hänlöje och smådeord ljödo kring alla sidor — då krossades styrkan i den misshandlades hjerta; viljolöst låt hon sig bortslåpas, och med vacklande knån nådde hon till slut, följd af sina små, det förskråckliga målet för deras vandring. Lagens tjenare hade uppfyllt sin tjenst. De olyckliga dfverlemnades i fångvaktmåstarens hånder, och af denna, som var vand vid slika upptråden, bortstött till en dörr, försedd med grof jernregel.