Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1850, sida 1

lemnats ohörde, hade han då tviflat på Gud och menniskor och förbannat ett våsende som blott beredde honom qval. Den gamle krigarens hjerta våcktes af dessa betraktelser, och från hans öga, som åfven vid den högsta smårta förblifvit torrt, runno heta tårar. Stum tryckte han sin vålgörares hand till sitt hjerta, samt utstråckte sina hånder med det mest rörande uttryck af tacksamhet och glådje. Nu hade de hunnit målet. Officern förplågade den gamle krigskamraten på Samaritanskt vis. Hans vånliga maka skånkte honom vin, lade för den hungrande vålsmakande råtter och inpackade för hans våntande samilj en långe saknad kost. Pierre njöt af det honom tillhjudna med synbart behag, men med en hastighet, som tydligen förrådde fadershjertats ångslan, och tidigare ån hans kårleksrike vård ånskade det, tog han afsked, undfick de honom lofvade penningar, och ännu en gång tröstande försåkran om nåra förestående båttre tider. Uttalande sin tacksamhet och önskan om vålsignelse, lemnade han i sanning hastigt men med gladt mod det gåstfria huset. ; III. Tröstad hade Marie, med sina barn vid handen trådt ut i det fria och vandrade med