på en tilldragelse af mera allvarlig beskafsenhet. Redan under några minuter hade på bryggan visat sig en hög gestalt, hvilken flera gånger med hastighet gick fram och åter, under det han alltid, då han blott befann sig några steg aflågsnad från sin betraktare, vånde om och på nytt begynte att gå sitt mål. Nåsta gång tog han denna gestalt nårmare i ögonsigte, och igenkånde ej mindre på hållningen ån hederslegionens tecken en gammal krigare, på hvars ansigte voro målade spår af en djup förtvislan. Med synbart intresse tog officern, ty en sådan var hans betraktare, detta i akt, och hans ågon följde honom till den aflågsnaste punkten för hans utsatta vandring. Ehuru föremålet för hans deltagande nu åter nårmade sig, hade han likvål ånnu icke fattat mod att tilltala krigaren. Var det hederslegionens band, som ingaf honom aktning, var det uttrycket af ådel och manlig stolthet i den gamla krigarens drag, nog — denna syn tycktes såga till den som uppmårksammade den, att han, trots den oansenliga klådseln, icke hade att göra med någon vanlig olycklig. Huru då våldsamt trånga sig in i en fråmlings förtroende, utan att såra hans ömare kånsla? Dock — med hvarje minut stegrade sig intresset för honom, och den menniskovånliga