Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1850, sida 2

gåfves på gåster. Blott en och annan sölig asläårsman, eller en hemvandrande arbetare trafvade ånnu hastigt förbi. Hår och der syntes några offer af den bleka nåden eller den fråcka lasten, hvilka vid det obeståmda skenet från de af regnet fuktade gatstenarne blott af ett öfvadt öga kunde skönjas. Desto talrikare rullade förbi de förnåmas åkdon eller hyrkuskarnes anspråkslösa giggar, följde af en skara tiggarpojkar, hvilka brottades om hvarje åt dem kastad penning, uppsökte den i smutsen trots det dunkla skenet från lyktorne och efter slutad slagtning smögo sig med beundransvård vighet under ett af de yttersta brohvallven, i våntan på ny skårmytsling. i skydd för den stormande och regniga luften samt municipalgardisternes kåppar. Trots det omilda vådret hade redan långe en ensam vandrare, höljd i en grå mantel och stödd vid en lyktpåle, beskådat deras förehafvande, vare sig trött af en lång våg eller af verkligt intresse dervid. Vecken på hans mantel likasom likgiltigheten för våder och vind tillkånnagåfvo den kraftiga krigaren. Han syntes vånta någon, och fördref på detta sått tiden, derunder han får en liten allmosa hade köpt sig råttigheten att oantastad beskåda denna skara af små industririddare. Hans ögonmärke skulle nu likvål blifya fåstad