Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1850, sida 1

.AVV?2??— ka, för att begåra en allmosa; och om hans hjerta brister af ängslan och faderssorg. — Tigga — ack det skulle heta att vanhedra det kors han bår, den enda lön, som år öfrig efter så många strider! — — Men, om han nu icke förmår att tvinga det stolta hjertat? Om han återvånder hem utan penningar och bråd? Om han icke kan uppfylla barnens förhoppningar? O, skapare och fader! huru skall han båra detta, hvad förmår skydda honom från förtvistan? Men jag? Förmär då icke jag det, som han ville? Jo! var tröstad Pierre! Varen lugna J barn! Jag tigger för er. Hastigt reste sig qvinnan från sin stol, sökte med darrande hand att hölja sitt ansigte och tryckte, för att gifva sig mod till den mådosamma fården, ånnu en kyss på det yngsta barnets panna. Detta vaknade deraf och dess sfråga: -Mor, hvart vill du hån?lisvade nu åtven de andra. -Jag vill bereda glådje åt er far; han måste finna bråd, om han, såsom jag fruktar, hemkommer med tom handlsvarade modren och upplyste för barnen sitt förehafvande. ÄTLigga. frågade de båda åldste, en gosse om 11 och en flicka om 9 år. Flickan ryste. — Hvarföre icke, yttrade gossen. Vi I hafva icke varit orsaken dertill, att det så