Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1850, sida 1

DLD SAR ITIS — —— — ——————————— tillbaka i kammaren. Måhånda syntes ett sasansvärdt beslut mogna i hans själ, ty hans oskadade venstra hand kramade sig omedvetet tillsammans, och hans rullande ågon uttryckte missnöje emot Gud och menniskor. Långe rådde en oafbruten stillhet i de olyckligas krets. Nu började de små på sitt usla låger sakta att gråta, och det yngsta, en flicka om fem år, jemrade sig: Ack mor, kåra mor, jag år så hungrig. Blott ett litet stycke bröd!Dessa toner genomskuro modershjertat. Högt gråtande låt hon arbetet falla ur sina hånder och betåckte sitt ansigte. Nu var åfven fadrens styrka bruten: bet år för mycket! utropade han smårtsamt. — Han grep med darrande hand sin gamla mössa och skyndade till dörren: Himmelske Gud!utropade den bleknade hustrun, kastade sig emellan dörren och den förtvislande och, omfattande honom, frågade hon ångsligt: Hvad åmnar du göra, Pierre? Hvarthån vill du gå så sent? Stanna, blif qvar hos oss! Skaparen år ju barmhertig! Tvisla icke på hans godhet, uthårda endast och snart skall det blifva båttre!vJa, det måste blifva båttre! sade veteranen mod mera uttrycksfull ståmma. -Lemna mig, stackars qvinna! kanske skaffar jag bråd! Lef vål, Marie, trogna följeslagerska i min