Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1850, sida 1

—7 ——— ——— nderläta vi hår allt vidare utlåtande derom)en andra år deras klagan dfver det privileium som utlåndske mån i följd af 1838 års örsattning (bibehållen och införd uti 13 S af nderråttelserna till tulltaxan) hår ega framor landets egne medborgare, att nemligen juta full tullfrihet å inventarier införda Jör trustningen af för deras råkning hår nybygola fartyg. Uti denna klagan kunna vi nu, ikaså litet som förra gången då förevarande råga var dragen under Ed. Kongl. Maj:ts höza pröfning, underläta att helt och hållet intåmma; men i stållet att med petitionårerne tillatigande åse fortfarandet af denna tullfrilet för utländske mån, hvilken beståmdt år skadlig ej mindre för skeppsrederierna sjelfva in för alla de industriella yrken som med illverkning af skeppslörnödenheter åro syszelsatte, bönfalla vi i djupaste underdånighet, nu likasom 1847, att Ed. Kongl. Maj:t tåcktes upphåfva denna af allmånna tånkesåttet djupt beklagade undantagslag på det såttet, att utlånningar, som hår bygga skepp, må ålåggas att för införda inventarier hådanefter betala samma tull som svenska medborgaren i enahanda belågenhet, eller den i tulltaxan stadgade afgiften med 50 procents nedsåttning derå enligt nyss anförda 13 af underråttelserna till tulltaxan. Till undvikande af vidlyftighet åberopa vi hår underdånigst de skål, som för denna anhållan blefvo år 1847 utförligt utvecklade uti våra då till Ed. Kongl. Maj:t ingisna skrifter, och tillågga endast nu, hvad vi med full trygghet kunna sörsäkra, eller att, derest Ed. Kongl. Maj:t allernådigst tåcktes villfara denna vår underdånigst framförda bön, hela det upplysta allmänna tånkesåttet skulle med liflig tacksågelse mottaga Ed. Kongl. I Maj: ts åtgård. Det vore lått sör oss att genom kringsändande utaf afskrister utaf vår nu underdånigs ingifna framstållning få repslagare och sejlare uti alla rikets sjöoch stapelståder att deruti inståmma och att dymedelst derunder samla en stor mångd namn. Men vi försmå en slik agitation såsom hvarken behörig eller behöflig, ehuru vi dertill i denna angelågenhe ej sakna ett nåra föredöme. Att genom er mångd anskaffade underskrifter åsyfta att likasom imponera uppå Ed. Kongl. Maj:ts höge beslut, vore stridande mot vår under-ätlige pligt och tillgifvenhet, och vi åro fullt öfvertygade, att det hvarken år namnens klan; eller mångd, utan endast saken sjelf och di å båda sidor anförda skålen, som vid åren: dets askörande blifva utaf Ed. Kongl. Maj: tagne uti öfvervågande. Med djupaste undersätlig vördnad, trohe och nit c. pr ö————