Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1850, sida 1

kärlek uppstod nu hastigt mellan de båda folken, då döden helt osörberedt bortryckte det medlande föremålet derför. Skeppet brast som når vinterstormen bryter den sköna, fasta bron Öfver Sundet. Åter grepo Danmarks herrskare sig an, men osåkert och oskickligt, som passionen alltid går tillvåga utan iddens klarhet, och skalden måste tråda i regentens stålle: Med sången han Sverge vid Danemark bandt. I skaldekonstens rike bar han de tre kronorna, och mången tror så fullt och fast på detta rike, att de förvandla det med verklighetens och redan vilja bygga folket hus på dess grund. Danmarks historia gick hår öfver åren 1813 och 14; Norrige skiljdes från riket och Holstein kom in i tyska förbundet. Folket var utmattadt och medtaget; sjelfva jorden syntes några år hafva förlorat sin fruktbarhet, och hafvet steg öfver sina bråddar och ödelade stora landstråckor. Den tiden var en gyllene jordmån för poesiens blomster; men Oehlenschlåger var ett tråd, hvars rot stod i en annan tids frukbara jord och af dess safter sköt frodiga qvistar. Under denna tidpunkt författades Aly och Guldhyndej, Harald Hildetand, Starkodder, Helge och Hroars saga, Nordens Gudar, Erik och Abel, Hagbart och Signe, Fosterbråderne, Hugo von