Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 maj 1850, sida 2

hällandet synes vara en asgjord, sast sorglig, hemlighet i verlden; det spåras vid så många tillfållen, både i gudomliga och verldsliga fall: Johannes döparen gick förut och förkunnade honom, som komma skulle; Huss gick före Luther och till bålet; alla lånders och vetenskapers historia visar att de första lederna skulle falla. Det synes nåstan som om hvarje id utkorade ett offer att försona de fördomar, den vill bryta, och först efter stora anstrångningar och misslyckade försök, förmår att verkliggöra sig till mensklighetens vinning. Hårvid måste man tro, att det finnes ett stål le, der alla dessa offer vinna sin lån och de många brutna, ofullåndade profstycken, hvaraf hela menniskoslågtets utvecklingsgång består, blifva sammanfogade till ett harmoniskt helt. Johannes Evald, den olycklige skalden, hvars sista tröst var punschglaset, gick före honom, hvilken vi med råtta prisat som lycklig, hvars hela lif var en glad och fröjdfull verksamhetsakt, ej utan strider, men krönt med segrar. Det var alltså frän , Tyskland och dess romantik, som den våckande impulsen kom; men Danmark, som befruktades med den romantiska sorntidslängtan, fick nu andra åmnen, ån dessa lånade att lefva i. (Forts.) — — ——