Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1850, sida 2

— -bDen! (håftigt) guld och siden! Nå hvad kan man göra för jemförelser. Men, lörsmådligt; det der år karlarne och deras vålmening likt.— Ia; till och med deras aldra båsta mening.— -håsta! Jo, vacker hyllning ät talangerna! Ack, hvad man år delikat!— -ia; och delikatessen och hyllningen gå så långt, att man vill våcka nya talanger!— -Npya talanger! passande efter den edukation man fått! Ha!— -Ja, det går. an att försöka; men med visshet passa de för den edukation, som du ånnu kan sä, och som bör utmårka de värdigaste bland könet. — (surrar om hjulet) -Nej, det hår går för långt, och kan taga en annan vändning. Besinnar du?— Ia alldeles rigtigt. Det går åt det hället ock. Och skulle det gå så på kapurr, att jag får en liten aldra som nåpnaste gengåfva, af den runda sorten, så år den serdeles passande att gömma spånaden uti. Alabonör! Min gåfva ålska då, så att hon surrar; Och såg mig sedan, om hon fråckt dig purrar. Lördagsposten. QAQOQA2A22 g RÅ Et a cc