Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1850, sida 2

skrisning, att den fattige slottssörvaltarens länge son gick i kronprinsens bögråda, vånda byxor och i kungens styfva stöflor. Han gick i konungastösloremedan han kunde taga konungasteg; men ödet, som med ett betydelsefullt leende såg ned på honom och hans hånande skolkamrater, visste också, att en an nan i Aladdin förefallande symbol hår fann sin betydelse: neml., att man tillhör dens genius, i hvars skor man går. Slottsförvaltarens barn sågo verlden från de kongl. fönstren, och sågo allt böja sig för thronen med en hångifvenhet, en tillit och tro, som åro fremmande för denna tiden. Gamla Danmarks tid, Christian den VII:s tid! Hvem kan vål såtta sig in i andan af din barnsliga vördsamhet och din patriarkaliska mildhet! Vi, som tillhöra den nuvarande generationen, hafva blott sett ett återsken deraf... . Låtom oss draga oss till minnes, då vi i vår barndom gingo ut till Fredriksberg, då ljuden af Fredrik VI:s taffelmusik hunno ned till oss och vi tacksamligen sröjdade oss derösver; då kungen, drottningen och de kongl. barnen seglade i den smala kanalen, och vi stodo gapande och förtjusta på kajerna i tåta I rader. Vi sågo dem så nåra oss, och det yar likväl ett så stort svalg mellan oss och l dem. Der nere i det underligt formade lust