Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1850, sida 2

enade sig resormsållsskapernes då sörsamlade ombud om vissa grunder för en förbåttrad nationalrepresentation. Dessa grunder hafva, på ett enda undantag når, blifvit af alla reformsållskaper, som derom dfverlagt, gillade och antagna. Den grundval, på hvilken det andra allmänna reformmötet har att fortbygga, år således gifven. Det ligger också i sakens natur, att dessa utaf landets reformvånner faststållda hufvudgrunder måste förutsåttas vara, åtminstone i de vigtigaste delar, antagna af samma reformvånners nu snart ånyo sammantrådande ombud, och af dem som med dessa gå att förena sig, så mycket mer som det af hr professor O. Wingqvist i Upsala utarbetade, på sagde grunder byggda, representationsförslag kommer att blifva hufvudföremålet för det blifvande mötets öfverlåggningar. Utan tvifvel skall icke det fåtal af landets reformvånner, som ogillar de grundsatser, hvilka förlidet års resormmöte i Örebro uttalat, underläta att, på sått det för båst sinner, arbeta för sina äsigters genomförande; desto mer angelåget måste det då vara för landets verkliga frisinnade reformvånner, att med allvar verka för de sanningar de hylla. Allmånna reformbestyrelsen år sörvissad, att hvarje sann fosterlandsvån, utan afseende på politisk öfvertygelse för öfrigt, skall inse vigten af den fråga, som kommer att behandlas, och stårka sin aktning och sitt deltagande åt hvarje egennyttigt stråfvande till en förbåttring i vårt samhällsskick, i fråmsta rummet en sorbåttring i vårt nuvarande, olåmpliga riksdagsvåsen. Stödd på detta deltagande blir det för hvarje reformvån en kår pligt, att arbeta för det mål, som han anser skola lånda till ett ålskadt fosterlands vålgång. Sedan uråldriga tider tillbaka har det fria svenska folket egt magt och rått att höja sin röst i fåderneslandets angelägenheter; denna röst må icke heller nu vara förstummad, då en stark rörelse genomgår alla Europeiska samhållen, som måktigt manar hvarje enskild kraft att tråda i det allmånnas tjenst. Enigt, lugnt och fast må vi då, med lydnad sör bestående lagar och öfverhet, med råttvisan och sanningen orubbligt såsom mål, med fördragsamhet mot olika tänkande, sammantråda och gemensamt verka för fåderneslandets vål! Frukterna af vårt stråfvande ligga i en högre hand; kanske skola vi sjelfve aldrig se dem, men det veta vi, att hvarje tanke, hvarje handling, som utgår ifrån en redlig afsigt, från en uppriktig öfvertygelse, bår förr eller sednare sin goda frukt. Örebro i Maj 1850. Allmänna reformhestyrelsen.